oobnelle

Ikväll har jag varit ute i skogen
och när det var dags för hemfärd
var skogen kolsvart
och
stjärnorna tusentals

Inne i stan
går det sällan
att skåda en sådan stjärnhimmel

Stjärnupplevelsen ikväll
slår inte den jag hade
en kväll
mitt ute i ingenstans
i norra Argentina

Då var sjärnorna jag såg
så nära
att det nästan gick
att
snudda vid dem med handen

Då var stjärnorna jag såg
så många
att de inte ens skulle kunna räknas
under en hel livstid

Men det är inte antalet som räknas
utan magin i upplevelsen
och visst var det lite magiskt
även ikväll

Synen av stjärnhimlen ikväll
fick mig att funder över
hur det kommer sig
att jag inte längre lägger mig ner på rygg
med näsan vädret
och beskådar
rymden
så som jag gjorde
i någon snödriva i Umeå
på någon gräsplätt i Linköping
eller
på någon strand i Guatemala
?

Människor spenderar alldeles för mycket tid
med att bara titta rakt fram
Tänk så  mycket de går miste om
och så mycket vackert de skulle se
om de bara
såg på det som finns framför dem
ur ett annat perspektiv