oobnelle

En hel del respons har mottagits avseende denna blogg. Jag har fått mycket fin kritik men har även mötts av ett ifrågasättande med ett uns av skepsis. Reaktionerna fick mig att fundera över mitt bloggande.

Bloggandet kan tyckas helt meningslöst och ointressant och det går kanske att ifrågasätta varför jag gör det och varför jag skriver det jag gör eller varför jag lägger upp de bilder jag gör. Jag har läst igenom vissa av mina inlägg och insett att många av dem handlar om vad jag gjort, vad jag ätit samt vem jag umgåtts med, vilket ju kan tyckas fullkomligt ointressant för de flesta. Jag började fundera på att lägga ner bloggen -för vem kan egentligen vara intresserad av min vardag? Sen slog det mig att det ju faktiskt inte behöver vara en enda som är intresserad! Huvudsaken är att jag tycker att det är roligt att fortsätta. Ingen är tvingad att följa min blogg och bara de som tycker att det ger dem någonting att läsa den är de enda som borde bli berörda. De andra kan ju surfa iväg till andra hörn av nätet.

För mig blir bloggen till en dokumentation där jag bokför sådant som jag gillar och tack vare den har jag inlägg som jag kan bläddra tillbaka till när höstvindarna viner och på så vis få lite ny energi och inspiration. Det känns skönt på något sätt att veta att jag när jag sitter där i mörkret och kylan uppstressad över min livssituation och pressen i skolan kan bläddra tillbaka och påminna mig själv om

alla härliga sommardagar jag njutit av
alla upplevelser jag fått
och vissa av de tankar jag tänkt...

Och om det sen faktiskt finns personer där ute som är intresserade av att läsa det jag skriver så är ju det

en bonus!