Vårstad! (StillAlive.eu)
Har spenderat en alldeles förträffligt solig, fin och avkopplande helg strosandes lugnt och stilla i staden, avnjutandes diverse bra konserter och beskådandes intressanta uppträdanden. Det har blivit en hel del skön ensam-tid, men även mycket trevlig tid med både nya och gamla bekanta och vänner -och inte minst blev det en väldigt fin söndag med familjen!
I lördags skulle jag beskåda "ett interaktivt projekt om konst i det offentliga rummet" på konsthallen. Det visade sig vara en fin men lite annorlunda tillställning. För den som vill veta mer om projektet finns en hemsida:
http://www.stillalive.eu
Eftersom alla som skulle delta i det performance som skulle gå av stapeln inte dök upp behövde konstnärinnan lite hjälp från någon välvillig själ - och eftersom det är just det jag innbillar mig vara så ställde jag självklart upp. Hur svårt kan det egentligen vara att placera ut en liten självlysande gubbe på valfritt ställe i staden?
Det skulle visa sig riktigt svårt, i ärlighetens namn...
Jag satte mig på huk bredvid det lilla konstverket jag skulle få ansvar för. Konstnärinnan gav mig ett gult litet tygstycke att svepa in den i och en tygkasse för att kunna bära iväg den till lämpligt ställe. Men då hände någonting konstigt... När jag virat in objektet i tygstycket och lagt det varligt ner i tygkassen var det som att det plötsligt förvandlades från ett objekt till en liten varelse.
Jag lämnade konsthallen med den lilla gubben i tryggt förvar i tygkassen. Tanken var att jag skulle placera ut konsten direkt, men ju fler steg jag tog med tygkassen under armen desto mer kände jag att jag började få band till den lilla rackaren.
Eftersom det var varmt ute gick jag hem för att dricka lite vatten och för att fundera ut något bra ställe att placera den lilla gubben på. Från början hade jag inte funderat så mycket över vart jag skulle placera honom, men ju fler minuter som tickade iväg desto mer började jag fundera. Temat för utplacerandet skulle vara skyddad/skyddande och ju mer jag kände banden stärkas till den lilla varelsen desto mer bekymrad började jag bli över att han skulle kunna råka illa ut om jag placerade honom på ett dåligt ställe. Tänk om någon skulle göra honom någoting illa!?
Det hela slutade med att han fick sova i tryggt förvar i min fåtölj över natten...
Dagen efter gav jag mig ut i jakt på den perfekta platsen för honom att vila på. Jag cyklade runt, runt men tyckte att alla ställen jag hittade verkade så utsatta. Tillslut hittade jag en plats där han platsade perfekt. Det är en centralt belägen plats där han kan få ro tills någon hittar honom och förhoppningsvis tar hand om honom som fadder (se hemsidan). Måste dock erkänna att jag kände av en viss separationsångest när jag var tvungen att lämna honom ensam kvar då jag skulle cykla iväg... Jag håller tummarna för att han blir väl omhändertagen framöver.
I lördags skulle jag beskåda "ett interaktivt projekt om konst i det offentliga rummet" på konsthallen. Det visade sig vara en fin men lite annorlunda tillställning. För den som vill veta mer om projektet finns en hemsida:
http://www.stillalive.eu
Eftersom alla som skulle delta i det performance som skulle gå av stapeln inte dök upp behövde konstnärinnan lite hjälp från någon välvillig själ - och eftersom det är just det jag innbillar mig vara så ställde jag självklart upp. Hur svårt kan det egentligen vara att placera ut en liten självlysande gubbe på valfritt ställe i staden?
Det skulle visa sig riktigt svårt, i ärlighetens namn...
Jag satte mig på huk bredvid det lilla konstverket jag skulle få ansvar för. Konstnärinnan gav mig ett gult litet tygstycke att svepa in den i och en tygkasse för att kunna bära iväg den till lämpligt ställe. Men då hände någonting konstigt... När jag virat in objektet i tygstycket och lagt det varligt ner i tygkassen var det som att det plötsligt förvandlades från ett objekt till en liten varelse.
Jag lämnade konsthallen med den lilla gubben i tryggt förvar i tygkassen. Tanken var att jag skulle placera ut konsten direkt, men ju fler steg jag tog med tygkassen under armen desto mer kände jag att jag började få band till den lilla rackaren.
Eftersom det var varmt ute gick jag hem för att dricka lite vatten och för att fundera ut något bra ställe att placera den lilla gubben på. Från början hade jag inte funderat så mycket över vart jag skulle placera honom, men ju fler minuter som tickade iväg desto mer började jag fundera. Temat för utplacerandet skulle vara skyddad/skyddande och ju mer jag kände banden stärkas till den lilla varelsen desto mer bekymrad började jag bli över att han skulle kunna råka illa ut om jag placerade honom på ett dåligt ställe. Tänk om någon skulle göra honom någoting illa!?
Det hela slutade med att han fick sova i tryggt förvar i min fåtölj över natten...
Dagen efter gav jag mig ut i jakt på den perfekta platsen för honom att vila på. Jag cyklade runt, runt men tyckte att alla ställen jag hittade verkade så utsatta. Tillslut hittade jag en plats där han platsade perfekt. Det är en centralt belägen plats där han kan få ro tills någon hittar honom och förhoppningsvis tar hand om honom som fadder (se hemsidan). Måste dock erkänna att jag kände av en viss separationsångest när jag var tvungen att lämna honom ensam kvar då jag skulle cykla iväg... Jag håller tummarna för att han blir väl omhändertagen framöver.
Kommentarer
Trackback
