När tiden står stilla
Jag har sagt till mig själv att jag inte ska skriva om mitt dansande här på ett tag eftersom det blivit många inlägg om dansen och det kanske kan uppfattas som lite tjatigt... Men nu är det så att jag precis kommit hem från dansklubben där jag spenderat tre av kvällens timmar med att dansa, dansa, dansa och jag kan inte låta bli att skriva om det -hur mycket jag än försöker att inte göra det.
Det är ju bara så att dansen är det som får mig att känna att jag lever. Det kvittar hur dåligt jag mått under dagen eller hur deppig, trött och oinspierad jag varit. När jag väl börjar dansa glömmer jag allt som är jobbigt och blir på bra humör.
Att traggla olika turer på danskurserna med stappliga kavaljerer är inte alltid så kul utan känns ibland snarare
som när en skivspelare hackar eller faktiskt ibland som när någon drar med fingrarna över en griffeltavla (dock måste jag tillägga att det där tragglandet och stapplandet ju är nödvändigt för att lära sig och att såklart även jag stapplar hit och dit många gånger!). Men det som väger upp det hela är när jag får dansa med de duktiga kavaljererna.
Det är ju bara så att dansen är det som får mig att känna att jag lever. Det kvittar hur dåligt jag mått under dagen eller hur deppig, trött och oinspierad jag varit. När jag väl börjar dansa glömmer jag allt som är jobbigt och blir på bra humör.
Att traggla olika turer på danskurserna med stappliga kavaljerer är inte alltid så kul utan känns ibland snarare
som när en skivspelare hackar eller faktiskt ibland som när någon drar med fingrarna över en griffeltavla (dock måste jag tillägga att det där tragglandet och stapplandet ju är nödvändigt för att lära sig och att såklart även jag stapplar hit och dit många gånger!). Men det som väger upp det hela är när jag får dansa med de duktiga kavaljererna.
Då är det som om tiden står stilla
När det fungerar riktigt bra smälter man ihop med den andra personen och tillsammans svävar man över dansgolvet. Man går in i musiken och förflyttas till en alternativ värld. Man är inte längre kvar i den gråa tråkiga vardagen utan förflyttas till en plats och stämning som rent av kan sägas vara magisk. Det finns inga ord för att beskriva den känsla som infinner sig när man är totalt synkad med den man dansar med och när det där lyckoruset väller in. Det handlar inte om någonting annat än ren och skär dansglädje och det är så jäkla gött!
Ett liv utan dans är helt otänkbart för mig
Kommentarer
Trackback
