oobnelle

Nu är det precis ett år sedan
det otänkbara hände

Inte en dag går
utan att jag tänker på dig

Fortfarande är saknaden stor
och
fortfarande kommer tårarna

När det känns som jobbigast
sveper jag in mig
i din röda kofta
och
känner närheten till dig

Jag saknar dig mycket
och
kan fortfarande inte förstå
att du inte längre finns med oss

Jag saknar våra samtal
jag saknar ditt sällskap
och
jag saknar dig

Fortfarande händer det att jag sträcker mig efter telefonen
för att ringa till dig
Men så hejdar jag mig
och
inser att det inte går
Att vi aldrig igen kan prata så som vi brukade
men
jag fortsätter att samtala med dig ändå



Abuelita te echo mucho de menos