oobnelle

Ikväll har jag suttit och läst
en hel del gamla inlägg på den här bloggen

Under hela tiden som jag haft den här bloggen
har jag känt en viss tveksamhet till att hålla den igång
Jag har känt en tveksamhet
till att
skriva om mig själv, mina tankar och mina känslor

Saken är den att jag varje dag kan se
hur många
som gått in och tittat på min blogg
(och det antalet har stigit avsevärt sen den första tiden)
men
jag kan inte se
VEM
som läser min blogg

Det gör att jag känner mig exponerad
och
därför har jag den senaste tiden fokuserat mer på att
lägga upp bilder
än att skriva

Ikväll när jag sitter här och läser gamla inlägg
kan jag dock känna att
det ändå kan vara värt att skriva lite mer

om inte annat så för min skull

Kanske borde jag trotsa rädslan för att exponera mig
och istället
skriva vad jag känner för
eftersom
det är så värdefullt för mig själv
att
kunna titta tillbaka
och
att
kunna minnas
den tid som passerat

Vissa saker är nog lika bra att glömma
men
vissa minnen vill jag ändå bevara

Skit samma om det är fler som kan läsa
mina tankar

Ibland måste man våga
utmana det som är läskigt
för att kunna
känna att man lever